Vem måste bokföra?
Alla aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar har bokföringsskyldighet. Detsamma gäller vissa stiftelser och ideella föreningar. Även privatpersoner och dödsbon som driver näringsverksamhet är skyldiga att bokföra. Undantag görs dock för personer som enbart hyr ut en privatbostadsfastighet. För mer utförliga bestämmelser hänvisas till kapitel 2 i bokföringslagen.
Vilka lagar och regler styr bokföringen?
Bokföringslagen (BFL) innehåller bestämmelser om den löpande bokföringen, verifikationer, arkivering samt hur bokföringen ska avslutas. Dessa regler gäller för alla som är bokföringsskyldiga.
För att göra lagens regler tydligare har Bokföringsnämnden (BFN) tagit fram vägledning kring löpande bokföring, verifikationer och arkivering.
Bestämmelser om hur bokföringen ska avslutas finns i kapitel 6 i BFL. Hur avslutningen görs beror på företagets form och storlek, och kan ske genom en årsredovisning, ett årsbokslut eller ett förenklat årsbokslut. Regler om årsredovisning finns i årsredovisningslagen (ÅRL), medan regler om årsbokslut och förenklat årsbokslut finns i BFL.
BFN har också publicerat olika vägledningar, så kallade K-regelverk, som behandlar förenklat årsbokslut, årsbokslut och årsredovisning.
- K1 – Enskilda näringsidkare som upprättar förenklat årsbokslut
- K1 – Ideella föreningar och registrerade trossamfund som upprättar förenklat årsbokslut
- K2/K3 – Årsbokslut
- K2 – Årsredovisning i mindre företag
- K3 – Årsredovisning och koncernredovisning
Vem ansvarar för bokföringen?
I en enskild firma är det företagaren själv som har fullt ansvar för bokföringen.
I företag med styrelse ligger det övergripande ansvaret på styrelsen. Samtidigt har även den verkställande direktören samt de personer som utför bokföringen ett ansvar i praktiken.
Att ha ansvar för bokföringen innebär bland annat att alla affärshändelser ska bokföras korrekt. Även om du anlitar någon för att sköta bokföringen kvarstår ansvaret hos dig att den utförs på rätt sätt.
Vad innebär god redovisningssed?
Begreppet ”god redovisningssed” förekommer både i bokföringslagen och i årsredovisningslagen, där det anges att denna princip ska följas.
Förenklat innebär god redovisningssed:
- allmänna råd och rekommendationer från normgivande organ, till exempel Bokföringsnämnden (BFN),
- tolkningar av redovisningslagarnas mer konkreta regler med hjälp av etablerade juridiska metoder, eller
- en vedertagen praxis i företag som följer lagar och regler och håller en god kvalitet.
Vad som räknas som god redovisningssed kan variera mellan olika typer av företag. Det innebär att bedömningen i ett enskilt fall kan skilja sig mellan exempelvis mindre och större företag.
